i Okategoriserade
0

Ett byggföretag skulle låta uppföra en industrianläggning på en fastighet. Byggföretaget anlitade en underentreprenör för att utföra vissa mark- och gjutningsarbeten i samband härmed. Parterna träffade ett muntligt avtal och arbetena påbörjades hösten 2003. I februari 2004 upprättade underentreprenören en offert.

Tvist uppkom därefter om arbetena utförts på löpande räkning eller till fast pris. Byggföretaget var av uppfattningen att avtal om fast pris hade avtalats genom den offert som underentreprenören ställt ut. Underentreprenören delade inte byggföretagets uppfattning och framställde krav om ca 700.000 kronor med hänvisning till att arbetet hade utförts på löpande räkning.

Underentreprenören påstod att parterna hade träffat ett muntligt avtal avseende underentreprenaden och att arbetet enligt avtalet skulle utföras på löpande räkning. Något avtal om fast pris hade inte träffats. Offerten var endast utställd för att byggföretaget skulle kunna visa upp den för banken och därigenom få vissa krediter.

Tingsrätten fastställde inledningsvis att bevisbördan för om fast pris avtalats åvilar den part som gör gällande att avtal har träffats om priset. Sålunda vara det byggföretaget som hade bevisbördan för att fast pris hade avtalats. Det var ostridigt att underentreprenören efter en förfrågan från byggföretaget utfärdat en offert där ett fast pris anges. Genom förhör med ställföreträdare för byggföretaget var det utrett att byggföretaget uppfattat offerten som ett anbud om fast pris samt att ställföreträdaren genast accepterat den. Vid en samlad bedömning av utredningen i målet ansåg sålunda tingsrätten att underentreprenören får anses vara bunden av sin skriftliga offert som tydligt anger att det är fråga om fast pris. Enligt rätten var offerten naturligtvis en rättshandling mellan parterna som dessutom byggföretaget accepterat. Tingsrätten ansåg således att offerten var avtalsinnehåll och att parterna avtalat om ett fast pris.

Senaste artiklarna

Skriv en kommentar