Artikelarkiv - Advokatfirma Advokatbyrå INTER

ARKIV- ARTIKLAR

Vad är avtalat om priset?

I min verksamhet som advokat är det vanligt att man stöter på situationer där parterna i ett avtal är oeniga om vilket pris som avtalats för det som skall levereras. Typexemplet är att arbetena skall utföras i all hast och att parterna inte reglerar sitt mellanhavande i ett skriftligt avtal. Efter slutförda arbeten skickar leverantören sin faktura. Beställaren hävdar då att ett lägre fast pris var avtalat för arbetena och vill inte betala mera än en viss lägre summa. Leverantören däremot har istället uppfattningen att inget fast pris har avtalats, utan att arbetena skall utföras på löpande räkning.

Leverantörens uppfattning är i många situationer inte obefogad. Tvärtom kan det vara högst naturligt att parterna inte avtalar någonting om prisets storlek. Detta gäller särskilt när det är fråga om tjänster där det i förväg är svårt att uppskatta omfattningen av det arbete som ska utföras.

Enligt svensk rätt kan ett bindande avtal föreligga även om man inte avtalat något om priset för tjänsten. Köparen ska då enligt de principer som finns i 45 § köplagen betala ett skäligt pris för vad som har utförts. Påstår emellertid köparen av tjänsterna att avtal om fast lägre pris har ingåtts, så är det av avgörande betydelse för utgången av en sådan tvist vem av parterna som har bevisbördan för sitt påstående.

De regler som fastställer hur bevisbördan ska fördelas är normalt komplicerade. En princip är att den som påstår att ett avtal har ingåtts med visst innehåll, normalt också har bevisbördan för detta åstående. En annan viktigt princip är att den av parterna som har bäst möjlighet eller störst anledning att säkra bevisning för en viss omständighet får bevisbördan för den omständigheten.

Frågan om hur bevisbördan ska placeras vid tvister om fast pris eller löpande räkning har avgjorts i ett antal domar från Högsta domstolen. Senast prövade Högsta domstolen frågan i ett mål från år 2001. Högsta domstolen bestämde då att huvudregel ska vara att den som hävdar att det har avtalats om priset eller om beräkningsgrunderna för detta, även måste bevisa sitt påstående i den delen. Påstår exempelvis köparen att avtal har träffats om priset medan säljaren menar att prisfrågan har lämnats oreglerad i avtalet, så är det köparen som ska bevisa sitt påstående om att visst pris avtalats. Lyckas köparen inte med det ska i stället 45 § köplagen tillämpas, vilket innebär att Köparen ska betala ett skäligt pris.

Består avtalsparterna av en näringsidkare på säljare och en konsument som beställare är situationen en annan. Då är det direkt motiverat att alltid lägga bevisbördan på Leverantören när denne påstår att bestämt pris inte har avtalats. Orsaken är att det får anses som rimligt att det åligger en yrkesman och inte en konsument att säkra bevisning om vad som avtalats. Domstolen menar att en sådan tillämpning även skulle främja att näringsidkaren upprättar skriftliga avtal vilket skyddar konsumenten som normalt är den svagare parten i dessa avtalssituationen.

Andreas Hagen
Telefon: +46 (0)8 796 90 70

Andreas Hagen är verksam som advokat och delägare på Advokatfirman INTER i Stockholm. Advokatfirman INTER når du på adressen Box 87, 101 21 Stockholm eller via Internet på www.inter.se