En vanligt förekommande fråga som jag får som advokat är i vilken omfattning det är tillåtet att rida på annans mark. För att hitta svar på frågan får man titta på det som kallas för allemansrätten.

Det finns ingen lag som definierar vad som utgör allemansrätten utan den grundar sig främst i en sedvanerätt. Allemansrätten kan beskrivas som en rätt att i viss omfattning fritt få röra sig över annans mark så länge att markägaren inte utsätts för olägenhet eller skada. Allemansrätten tillkommer bara privatpersoner. Den gäller inte för myndigheter, organisationer eller företag. Inte heller kan en enskild organisatör av en fritidsverksamhet, så som en ridtävling, åberopa allemansrätten och får att få rätt att nyttja annans fastighet utan fastighetsägarens medgivande. Varje åtgärd som syftar till en kanalisering av människor till en särskilt utpekad plats på annans fastighet, kräver fastighetsägarens medgivande.

Ur markägarens perspektiv innebär allemansrätten en inskränkning av hans äganderätt, eftersom han måste tåla att andra utnyttjar hans mark utan att han har någon rätt till ersättning. Den som utnyttjar allemansrätten måste dock visa hänsyn och varsamhet. Ridningen kan innebära ett stort problem för markägare eftersom ridning normalt medför stor markslitage. När en hästägare är ute i naturen med sin häst är det därför nödvändigt att hästägaren visar särskild stor hänsyn och försiktighet.

Alla som utnyttjar allemansrätten måste ta hänsyn till hemfridsintresset. Med detta menas att man skall visa respekt för markägarens hemfrid och privatliv. Det görs därför en avvägning mellan markägarens intresse av hemfrid och allemansrättens krav på allmänhetens rörelsefrihet i naturen. Markägarens hemfridszon närmast kring fastighetens bostadshus är alltså undantagen från allmänhetens fria tillträde och omfattas av inte av allemansrätten. Denna yta brukar betecknas som tomt och ridning på annans tomt får inte ske utan tillstånd.

Det är inte alltid lätt att avgöra vad som utgör en tomt, särskilt när fastigheten är stor. En tomt kan vara ett markområde som är registrerat i fastighetsregistret eller en del av en större fastighet och utgöra det markområde som naturligt hör samman med byggnad. Det behöver inte bara vara endast mark kring ett bostadshus som utgör tomt. Även ett område runt en anläggning som stadigvarande används av markägaren är att betrakta som tomtmark. Exempel på sådan anläggning kan vara bad- och båthus, vissa ekonomibyggnader samt industriella byggnader. Marken runt en badbrygga eller båtbrygga utan hus, brukar dock i regel inte vara att betrakta som tomt.

Det finns inga generellt definierade avstånd för bedömningen av hur långt man måste hålla sig ifrån hus eller annan byggnad för att visa respekt för markägarens hemfrid. Det är inte heller nödvändigt att marken skall vara iordningställd genom odling eller liknande. Omfattningen styrs istället av hur mycket av markägarens mark som rimligen kan krävas för att skydda hans befogade hemfridsintresse. Detta får avgöras från fall till fall. Till ledning kan vara stängsel, skyltar eller annan anordning. Har emellertid markägaren inhägnat större område än vad som kan anses vara normalt för tomt, utgör stängslet i sig inget hinder för ridning. Jag brukar själv vid ridning ha som regel att inte passera en byggnad inom störande hör- och synhåll.

Det är inte ovanligt att markägare sätter upp skyltar som avvisar allmänheten från ett område på hans mark. Sådana skyltar har exempelvis texten “Privat område” eller “Enskild badplats”. Skyltarna ger allmänheten ofta intrycket av att den inte får hålla till på platsen. De har dock ingen betydelse för bedömningen av allemansrätten utan avgörande är alltjämt om det finns ett berättigat hemfridsintresse.

Planteringar eller annan liknande mark som kan skadas får aldrig beträdas. Detta gäller oavsett om marken ligger i anslutning till tomt eller om den ligger helt för sig själv. Mark som kan skadas får inte utsättas för ridning. 

Omfattningen av allemansrätten har under åren varit föremål för diskussion främst när det gäller avvägningen mellan markägares och allmänhetens intressen. Under senare år har friluftslivet ökat kraftigt, särskilt i storstädernas omgivningar. Därigenom har allemansrätten också blivit alltmer betungande för den enskilde markägaren. Ha därför alltid som regel att visa stor respekt när du är ute med din häst.