Artikelarkiv - Advokatfirma Advokatbyrå INTER

ARKIV- ARTIKLAR

Rabatt på läckande vatten

En normal förbrukning av vatten under ett halvt år för en villaägare är ca 60 kubikmeter, vilket motsvarar en kostnad om ca 1.500 kronor. Vid avläsning av vattenförbrukningen för ett hushåll i Göteborg fick villaägaren emellertid en smärre chock. Vattenförbrukningen hade varit 2 958 kubikmeter och skulle kosta i storleksordningen 30.000 kronor. Överförbukningen visade sig vara orsakad av ett vattenläckage i en del av fastighetens ledning som låg under marken.

Villaägaren hade inte märkt att det var något fel på ledningen. Vid en undersökning upptäcktes emellertid en läcka på fastighetens egen ledning. Det var läckan som hade orsakat flödet. Sedan läckan lokaliserats reparerades ledningen. Villaägaren ville dock inte betala för överförbrukningen och medgav endast att betalningsskyldighet för normalförbrukning motsvarande 60 kubikmeter vatten med 1.500 kronor.

Förhållandet regleras i lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen) som trädde i kraft den 1 juli 1970. I va-lagen föreskrives när en allmän va-anläggning skall komma till stånd, vilka krav den skall uppfylla och vad som skall gälla i det va-rättsliga förhållandet mellan den som driver en sådan anläggning och fastighetsägare som brukar anläggningen. Enligt va-lagen skall fastighetsägaren utge periodiska avgifter för förbrukningen av vattnet (brukningsavgifter). Dessa får emellertid inte överskrida nödvändiga självkostnader för va-verksamheten. Uttaget skall ske enligt taxa och fördelas bland brukarna efter skälig och rättvis grund. Bestämmelserna i lagen bör enligt dess förarbeten tolkas så att va-avgift i första hand skall bestämmas efter den huvudsakliga nytta som varje särskild fastighet har av va-anläggningen. Detta utgör den sk nyttoprincipen.

Villaägaren väckte talan hos Statens VA-nämnd och yrkade att nämnden skulle fastställa att han för den aktuella perioden inte var betalningsskyldig för mer än 1.500 kronor i brukningsavgift för vatten. Kommunen, som riktade kravet för förbrukningen, bestred yrkandet.

Villaägaren gjorde gällande att det inte är skäligt att han påförts avgift för vatten som läckt ut, eftersom vattnet inte kommit honom till nytta. Han åberopade just nyttoprincipen som grund för jämkningen av betalningsskyldigheten.

Va-nämnden uttalade att en brukningsavgift som utgår efter uppmätt vattenförbrukning står väl överens med avgiftsregleringen i va-lagen. Av praktiska skäl kan det därför normalt inte bli aktuellt att exempelvis låta en sådan omständighet som att vatten inte kommit till avsedd användning inverka på avgiftsberäkningen. Dock menar nämnden att en strikt tillämpning av regeln om betalningsskylighet efter registrerad vattenåtgång, kan i vissa fall medföra konsekvenser som inte är rimliga. Här nämner nämnden just sådana situationer som när vattenförbrukning på grund av ett dolt läckage oavsiktligt kommit att väsentligt överstiga en fastighets normalförbrukning. I sådan situationer bör betalningsskyldigheten för överförbrukningen jämkas med ett efter omständigheterna skäligt belopp.

I det aktuella fallet ansåg nämnden det vara påkallat med en jämkning, särskilt eftersom storleken på avgiften avsevärt kommit att avvika från den avgift som skulle ha utgått vid en normalförbrukning. Va-nämnden pekar även på det förhållande att villaägaren haft små möjligheter att fortlöpande hålla sig informerad om åtgången av vatten då vattenmätaren suttit i en nedstigningsbrunn.

Vid en samlad bedömning fann va-nämnden att brukningsavgiften skäligen skulle bestämmas till en tredjedel av avgiften för överförbrukningen. Kommunen överklagade till Miljööverdomstolen som dock inte ansåg att det vara påkallat med en annan bedömning än den som va-nämnden gjort.

Det kan slutligen omnämnas att taxeenlig brukningsavgift har i va-nämndens praxis inte ansetts motsvara förutsatt nytta för fastighetsägaren, när vattenförbrukning i anledning av exempelvis just läckage kommit att i väsentlig omfattning överstiga den normala förbrukningen eller när det levererade vattnet haft nedsatt användbarhet på grund av exempelvis missfärgning eller dålig lukt och smak. I dessa situationer har det varit påkallat med en jämkning av brukningsavgiften på grundval av nyttoprincipen.

Andreas Hagen
Telefon: +46 (0)8 796 90 70

Andreas Hagen är verksam som advokat och delägare på Advokatfirman INTER i Stockholm. Advokatfirman INTER når du på adressen Box 87, 101 21 Stockholm eller via Internet på www.inter.se