Jag har fått ett flertal frågor i anledning av artikeln om ett aktiebolags skulder. Jag skall därför fördjupa mig ytterligare i den frågan i detta nummer.

Aktiebolag som företagsform har i svensk lagstiftning reglerats i mer än 100 år och den senaste ändringen kom så sent som den 1 januari 2006.

Vad som skiljer aktiebolaget från andra företagsformer är framförallt att aktieägare och styrelse inte har något personligt ansvar för aktiebolagets skulder. I nya aktiebolagslagen kommer det till uttryck i 1 kap 3 §, ”I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser”.

Många styrelseledamöter har under årens lopp utgått från att de inte blir ansvariga för bolaget skulder, även om bolaget pga stora förluster till slut måste försättas i konkurs. I aktiebolagslagen har man dock, vilket alla inte känner till, ansett att styrelsen har ett ansvar för ett aktiebolags ekonomi. Dessutom har samtliga styrelsemedlemmar i ett aktiebolag ett lika stort ansvar.

I en mängd aktiebolag finns helt ovetande personer, ja i vart fall ovetande i den bemärkelsen att de inte känner till vad som sker i aktiebolaget. Aktiebolagslagen kräver i de flesta fall att en styrelse skall bestå av antingen tre styrelsemedlemmar eller en styrelsemedlem samt en suppleant.

Om en styrelsesuppleant inte har full kontroll på vad som händer i aktiebolaget är detta inte lika allvarligt. En styrelsesuppleant blir endast personligt ansvarig i ett aktiebolag om det kan visas att styrelsesuppleanten har tagit aktiv del i handlingar som sedan visar sig innebära ett personligt betalningsansvar.

Ofta insätter en aktieägare någon släkting i styrelsen just för att kunna fylla kraven enligt lagen på antal styrelseledamöter. Det finns med andra ord många styrelse-ledamöter typ ”moster Greta”, vilka har en begränsad för att inte säga obefintlig kunskap om bolagets ekonomi.

Även i nya aktiebolagslagen skall ett aktiebolags lägsta aktiekapital vara 100.000 kr. Det räcker därför i princip med att en resultatrapport under första verksamhets-året visar på en förlust på mer än 50.000 kr för att tvinga styrelsen att vidtaga någon form av åtgärder. I och med att mer än 50.000 kr har försvunnit som förlust har med andra ord halva aktiekapitalet ätits upp.

Jag redogjorde i min förra artikel angående detta för att man efter det att aktiekapitalet understiger hälften har åtta månader på sig att få verksamheten på fötter igen.

Från det att misstanke uppstår om att det egna kapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet så har styrelsen två månader på sig att upprätta en kontrollbalansräkning. Kontrollbalansräkning kan förklaras som en vanlig balansräkning. Revisorn skall efter det att kontrollbalansräkningen upprättats granska balansräkningen. Denna balansräkning benämns ofta kontrollbalans-räkning 1. Visar denna att det egna kapitalet överstiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, kan styrelsen låta bolaget fortsätta sin verksamhet. Om man behöver upprätta en kontrollbalansräkning finns ofta någon förklaring till varför verksamheten har gått med förlust. Man bör i detta läge noga utreda om man skall fortsätta verksamheten eller om man är inne på fel spår. Visar det sig däremot att  bolagets kapital till större delen är förbrukat krävs aktion från styrelsen. Styrelsen skall därvid genast kalla till bolagsstämma, vilken skall avgöra om bolaget skall försättas i likvidation eller inte. Om stämman beslutar att bolaget skall fortsätta med verksamheten har styrelsen nu mindre än 8 månader på sig att se till att bolagets egna kapital inte understiger det registrerade aktiekapitalet.

Inom åtta månader måsta således styrelsen lägga fram en ny kontrollbalansräkning, upprättad på samma sätt som den första kontrollbalansräkningen. Även denna skall granskas av bolagets revisor och benämns följaktligen oftast kontrollbalans-räkning 2. Visar denna balansräkning att täckning finns för aktiekapitalet behöver styrelsen inte göra något ytterligare utan bolagets verksamhet kan drivas vidare. Styrelsen har då också undgått personligt ansvar.

Om kontrollbalansräkning 2 däremot skulle visa på kapitalbrist och styrelsen beslutar att fortsätta verksamheten uppkommer ett personligt betalningsansvar för samtliga styrelseledamöter, vilket ansvar finns kvar till dess full täckning finns för aktiekapitalet.

Man ska härvid även vara medveten om att även andra verksamma personer inom bolaget, som ej är styrelseledamöter, kan åläggas personligt betalnings-ansvar. Det vanligaste är att detta drabbar verkställande direktören. Om han/hon, med vetskap om kapitalbristen samt att styrelsen underlåtit att begära bolaget i likvidation handlar å bolagets vägnar görs även den verkställande direktören ansvarig. Denne kan dock undgå betalningsansvar om han/hon kan visa att han/ hon vare sig varit slarvig eller försumlig.

Vad bör då en styrelseledamot tänka på?

En styrelseledamot måste i första hand alltid se till att han/hon har färsk ekonomisk information. Det finns självfallet bra och dåliga perioder i ett bolag men om det ofta är risk för kontrollbalansräkning bör och skall en styrelseledamot, helst i samarbete med bolaget revisor, analysera bolagets framtid ordentligt.

Tänk därför alltid på att omgående försöka diskutera ”röda siffror” med bolagets verkställande direktör. Får man inget gehör från eventuell fråga om kontroll-balansräkning skall man starkt överväga att avgå ur styrelsen. Avgår man som styrelseledamot under den första tidsfristen, d v s mellan kontrollbalansräkning 1 och kontrollbalansräkning 2, går man fri från personligt ansvar.
 
Aktiebolaget skulder, kan de drabba mig som styrelseledamot?
 
I Sverige har man sedan 1895 haft en speciell lagstiftning för aktiebolag. Grundläggande för aktiebolaget är att det är en bolagsform utan personligt betalningsansvar. Med detta menas att det är aktiebolaget som är ansvarigt för att dess skulder betalas. De personer som driver aktiebolaget skall därför inte drabbas om det visar sig att aktiebolaget inte kan betala sina leverantörer.