Vid konsumententreprenader föreligger en skyldighet för näringsidkaren (entreprenören) att avråda konsumenten (beställaren) från att utföra beställt arbete. Detta gäller om arbete med hänsyn till priset och värdet av föremålet för detsamma inte kan anses vara till ”rimlig nytta” för beställaren.

Bestämmelsen - som finns i konsumenttjänstlagen - är tvingande till beställarens förmån. Den har sin utgångspunkt i att det är entreprenören i egenskap av fackman som i regel har större förutsättningar än beställaren att avgöra om nyttan av arbetena står i proportion till kostnaden. En ansvarskännande entreprenör förväntas göra en objektiv och fackmässig bedömning av om det är ekonomiskt vettigt att utföra visst arbete. Finner entreprenören att det inte föreligger ekonomisk nytta är han skyldig att avråda. Bestämmelsen ger entreprenören en långtgående upplysningsplikt. Han skall inte bara avråda utan även råda beställaren till olika alternativa valsituationer.  Skyldigheten att avråda innebär i och för sig inte att entreprenören är förhindrad att utföra arbetet om beställaren ändå insisterar på att få det utfört. Om det däremot är uppenbart att åtgärden skulle innebära skada på beställarens egendom bör lämpligen entreprenören ha rätt att vägra utföra arbetet.

Om entreprenören upptäcker först efter att arbetet påbörjats att det inte föreligger ekonomisk nytta, eller att priset kan bli betydligt högre än beställaren hade kunnat räkna med, skall entreprenören upplysa om detta och begära beställarens anvisningar. Beställaren kan då utnyttja sin rätt att avbeställa arbete. Får emellertid entreprenören inte kontakt med beställaren skall han istället avbryta det påbörjade arbete, om det inte finns särskilda skäl att anta att beställaren ändå önskar få tjänsten utförd.

Det finns inget formkrav hur ett avrådande skall ske. Men uppkommer det tvist om entreprenören fullgjort sin skyldighet att avråda, lär det åligga entreprenören att visa att så skett. Den förståndige entreprenören som ändå skall utföra arbete som han avrått konsument från, säkrar sålunda alltid bevisning genom att begära skriftlig bekräftelse av beställaren på att han avrått.

Om entreprenören åsidosätter vad som åligger honom vad gäller att avråda eller upplysa, inträder rättsverkningar i fråga om hans rätt till ersättning. Entreprenören har då inte rätt till större ersättning än han skulle ha haft, om beställaren hade avstått från att beställa arbetet eller hade avbeställt det. Det saknar i princip betydelse hur väl arbetet har utförts och vilket material som använts. Skulle emellertid beställaren gynnas oskäligt genom att hans egendoms marknadsvärde ökats väsentligt genom det utförda arbetet kan beställaren ändå vara skyldig att betala vad som objektivt sett kan anses ha varit till skälig nytta för honom.

Genom den omsorgs- och upplysningsplikt som vilar på entreprenören enligt konsumentlagstiftningen, råder jag alltid mina klienter att hellre upplysa en gång för mycket än av avstå. Andemeningen är att beställaren inte skall drabbas av onyttiga eller oväntade kostnader och vid en tvist kommer en domstol att ha det som riktmärke när man dömer.