Enligt köprättsliga bestämmelser skall reklamation av fel ske inom skälig tid från den tidpunkt man upptäckt eller bort upptäcka felen. Följden av att man inte reklamerar inom skälig tid är att man inte äger åberopa felet. Vidare förlorar man rätten att göra gällande fel överhuvudtaget om man inte påtalar felet inom viss tidsrymd efter leveransen. Har mer än två år passerat efter det att köparen tagit emot varan inträder den s.k. köplagspreskriptionen.

Inom entreprenadförhållanden där AB 72, eller numera AB 92, är tillämplig gäller att beställaren skall utan dröjsmål underrätta entreprenören (reklamera) då han upptäcker brist eller fel efter det att entreprenaden tagits i bruk. Vad som är rättsföljden av utebliven reklamation är emellertid inte reglerat. AB 72 föreskriver vidare att felansvaret skall preskriberas enligt i lag allmän preskriptionstid. Detta utgör en yttersta tidsperiod för felansvaret om inte annat har avtalats mellan parterna. Preskriptionslagen föreskriver en preskriptionstid på 10 år. Det framgår emellertid inte ifrån när preskriptionstiden skall börja löpa.

I en nyligen avgjord dom i en entreprenadtvist har domstolen tagit ställning till frågan om från vilken dag den 10 åriga preskriptionstiden skall börja löpa samt vad som är följden av att reklamation inte sker utan dröjsmål.

Byggbolaget, som utfört entreprenaden, menade att beställaren förlorat rätten att framföra anspråk på grund av fel i utförda arbeten eftersom anspråket var preskriberat.  Vidare gjorde byggbolaget gällande att beställaren inte heller påtalat felen utan dröjsmål, varför beställaren även därför förlorat rätten att framföra krav med anledning av fel.

Domstolen gjorde bedömningen att den 10 åriga preskriptionstiden skall beräknas från det datum för slutbesiktning som anges i slutbesiktningsprotokollet. Oavsett om entreprenaden varit tillgänglig för besiktning långt innan protokollet upprättats och att det faktiska slutförandet av besiktningen skedde innan, anser domstolen att det inte var visat att entreprenaden har godkänts då.

Domstolens uppfattning är följaktligen att det inte är den fysiska slutbesiktningen som är den relevanta tidpunkten för när preskriptionstiden skall börja löpa, utan det datum i slutbesiktningsprotokollet där det uttalas att entreprenaden har godkänts.

Beställaren ansågs ha reklamerat inom 10 års fristen. Dock hade reklamation skett först 6 månader efter det att beställaren fick kännedom om felet (det var dolda fel i form av fuktskador).

Vad gäller följden av att beställaren inte iakttar skyldigheten att reklamera utan dröjsmål i en entreprenad som omfattas av AB 72, anser domstolen att denna inte bör bedömas på annat sätt än vad som annars gäller i entreprenadförhållanden. Det kan inte vara avgörande att det inte finns särskild bestämmelse i AB 72 som anger vad som är följden av för sen reklamation. Domstolen hänvisar till sedan länge gällande rättspraxis och menar att en sen reklamation skall leda till att man inte längre kan påtala felet. Eftersom beställaren inte reklamerat utan dröjsmål ansågs beställaren ha förlorat sin rätt att göra gällande dessa. Beställarens talan om ersättning för felen ogillades därmed.