Artikelarkiv - Advokatfirma Advokatbyrå INTER

ARKIV- ARTIKLAR

Bilen förvärvades inte i god tro

Redan 1975 fastställde Högsta domstolen att vid förvärv av bil som sker direkt från någon som själv förvärvat bilen genom avbetalnings- eller annat kreditköp med ägarförbehåll, har i rättspraxis ansetts att det åligger förvärvaren att vidta skälig aktsamhet vid förvärvet. Kravet på skälig aktsamhet har inte iakttagits om förvärvaren inte granskar överlåtarens fångeshandling, tagit kontakt med den som i sin tur till sålt bilen till denne för att efterhöra om ägarförbehåll är gällande.

Kravet sammanhänger uppenbarligen med att motorfordon regelmässigt eller i allt fall mycket ofta säljs på kredit med ägarförbehåll för säljaren.

Högsta domstolen har i det första avgörande som Högsta domstolen gör efter ändringen av godtrosförvärvslagen 2003 uttalat att det krävs av en köpare av begagnad bil att han vidtar långtgående kontrollåtgärder för att kan skall kunna åberopa att han gjort ett godtrosförvärv. Att enbart kontrollera bilregistret är inte tillräckligt. Köparen måste också ta kontakt med föregående ägare och även kontrollera säljarens fångeshandling. Brister man i sin undersökningsplikt kan man inte anses ha gjort ett godtrosförvärv fastställer Högsta domstolen.

Ett nyligen meddelat tingsrättsavgörande håller samma linje. En man C förvärvade en bil. Vid tillfället fanns ingen spärr i bilregistret som visade att Nordea Finans förbehållit sig äganderätten. Trots detta ansåg domstolarna att mannen inte gjort tillräckligt för ett göra ett godtrosförvärv. Han blev sålunda skyldig att ersätta finansbolaget med ett belopp som motsvarar den skuld som förre innehavaren hade när han överlät bilen till köparen.

När bilen ursprungligen såldes år 2000 innehöll avbetalningskontraktet ett återtaganderättsförbehåll för Nordea Finans. Innehavaren A överlät sedan bilen till en köpare B som enligt överlåtelseavtalet övertog den villkorade äganderätten och skulden gentemot Nordea Finans. Köparen B behöll bilen en månad och överlät den därefter till den i målet aktuelle mannen C. Nordea Finans krävde den siste förvärvaren – dvs C - på 110 449 kronor och hänvisade till innehållet i avbetalningskontraktet från år 2000 och menade att han inte hade gjort ett godtrosförvärv. Visserligen innehöll Vägverkets bilregister ingen kreditspärr. Möjligheten att införa en sådan kreditspärr kom först den 1 oktober 2001 genom förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Nordea Finans ansåg att C inte hade gjort tillräckliga kontroller inför köpet för att hävda god tro.

Mannen C påstod att han hade gjort ett godtrosförvärv. Han hade kontrollerat att den tidigare ägaren B var registrerad ägare enligt bilregistret. Han hade också införskaffat information om vem som ägde bilen dessförinnan, dvs A. Mannen åberopade en handskriven lapp - en överlåtelsehandling - där den tidigare ägaren A skrivit att B som sålde bilen till C inte var skyldig något för bilen. Uppgifter om bilens registreringsnummer och modell angavs också. Han ringde dock inte upp den tidigare ägaren A. Mannen gjorde också gällande att uppgiften om att det inte fanns någon spärr i bilregistret var av betydelse för köpet. När mannen C köpte bilen var den i krockskadat skick varför han menade att värdet på den därför inte var högre än 50 000 kronor. Enligt C betalade han 36-38 000 kronor för bilen. På kvittot B hade utfärdat angavs dock inget pris.

Tingsrätten tillämpade 3 § Lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre i lydelsen före den 1 juli 2003. Rätten noterade inledningsvis att det rör sig om sådan egendom – bilar - som kräver särskild aktsamhet. Att den föregående ägaren B förvärvade bilen en kort tid före överlåtelsen till C borde ha uppmärksammats av C. Överlåtelsehandlingen som B visade upp måste ha gett upphov till misstanke om hans rätt att förfoga över bilen. Tingsrätten fann vid en samlad bedömning av omständigheterna, oavsett eventuella möjligheter att registrera äganderättsspärr, att mannen inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förvissa sig om B:s förfoganderätt. Han kunde därför inte anses ha gjort ett godtrosförvärv. Eftersom bilen inte längre fanns i behåll skulle mannen ersätta bolaget för bilens värde vid förvärvet. När B tog över bilen var den återstående skulden 110 449 kronor. Tingsrätten ansåg att omständigheterna var sådana att det inte kunde anses visat att bilen minskat i värde under den månad som förflöt mellan B:s respektive C:s förvärv. Mannen förpliktades därför att utge det yrkade beloppet. Mannen överklagade till hovrätten som dock delade tingsrättens bedömning och fastställde domen i dess helhet.

Andreas Hagen
Telefon: +46 (0)8 796 90 70

Andreas Hagen är verksam som advokat och delägare på Advokatfirman INTER i Stockholm. Advokatfirman INTER når du på adressen Box 87, 101 21 Stockholm eller via Internet på www.inter.se