En man betalade utan sin vetskap grannens el under flera år. I domstol får han emellertid ingen ersättning. Varken tingsrätt eller hovrätt ansåg att något avtal träffats mellan mannen och grannen genom konkludent handlande eller att grannen gjort en obehörig vinst genom elleveranserna.
Hovrätten understryker följande:
”Enligt 1 § första stycket avtalslagen krävs ett anbud om slutande av avtal och ett svar på ett sådant anbud för att ett avtal ska komma till stånd. För att ett avtal ska kunna träffas konkludent, eller underförstått, krävs att respektive parts avtalsavsikt har kommit till ett för motparten uppfattbart uttryck (jfr Adlercreutz och Gorton, Avtalsrätt I, 13 uppl., 2011, s. 24).”
Hovrätten konstaterade att mannen inte heller i hovrätten hade preciserat vari hans eget ”underförstådda handlande” skulle ha bestått. Genom partsförhöret med honom framkom att han inte förrän i efterhand blivit medveten om att han debiterats och betalat kostnaden för grannens elförbrukning. Mannens egna uppgifter gav således inte utrymme för ens en egen avtalsavsikt hos honom och än mindre något som varit möjligt för grannen att uppfatta. Redan vid ett sådant förhållande saknades enligt hovrätten förutsättningar för att finna att ett avtal skulle ha träffats mellan parterna med påstådd betalningsskyldighet för grannen som följd.
Relaterade inlägg:
